torsdag 16 februari 2012

Den Gamle följer mig


hans käpp, som har yrt upp så mycket röd jord, ligger stilla nu framför hans fötter, hans händer stryker sakta över ena benet och har ser inte på mig, jag kan inte längre minnas

jag vet inte om han någonsin haft ögonen riktade in i mina, om han någonsin såg eller fanns där inget att se


jag vänder ryggen åt honom, lämnar kvar det som betyder och kramar min iskalla hand kring stenen jag bär i fickan.


där fanns något att se. det måste det ha gjort.




söndag 5 februari 2012



det kan vara nu





det finns inga trasiga pinnar på min stege


det finns bara nya steg