jag kan tänka mig

hur stenen fäster sig på undersidan av min fot
hur steget blir och hur
värmen från livet innan reser upp längs benet

hur jorden samlar sig 

                             

                              hur jag återgår
                              till ett levande

                                  Snart ska jag

lyssna till hundarna som tystnar
en gång varje minut och
känna klockorna i byn ringa
intill rökelse och ikon
                                                                                                                                                                                  

Det är hit vi ska!

Mirtos

Den Gamle följer mig

hans käpp, som har yrt upp så mycket röd jord, ligger stilla nu framför hans fötter, hans händer stryker sakta över ena benet och har ser inte på mig, jag kan inte längre minnas

jag vet inte om han någonsin haft ögonen riktade in i mina, om han någonsin såg eller fanns där inget att se

jag vänder ryggen åt honom, lämnar kvar det som betyder och kramar min iskalla hand kring stenen jag bär i fickan.

där fanns något att se. det måste det ha gjort.

det kan vara nu

det finns inga trasiga pinnar på min stege

det finns bara nya steg

                       

vi går till olika

alltid finns rum, där
vinden försöker lyfta

vi är, och
skyddar (oss) när vi behöver

;

varandra

Bygger en resa






det skrapar mot golvet när vi reser
(   )
färg faller ur vår 
och nästan sommar


där
finns;        att